Benny-skrik och onda katter

Vi bor grannar med ett LSS boende för ungdomar. Där inne bor Benny, en introvert kille med mycket ångest inom sig gissar jag. Han skriker när han är glad och han skriker när han är arg.
Ibland går han runt huset (inte vårt då, utan deras) naken, vilket kan diskuteras (och har diskuterats flitigt i området) om det är okej.
Mina barn har vant sig vid dessa udda människor och tycker inte det är nått konstigt när Benny ropar hej eller säger nånting dom ändå inte förstår.
Och jag tycker det är rätt fint att dom på detta sätt lärt sig att alla inte är och ser ut som dom själva.

Alla fall, nu låter det som om Benny flyttat in i vår frys, eller nånstans bakom vår frys. Det låter lite som dämpade ångest skrik och jag tycker nästan det är lite otäckt. Bra mycket mer otäckt än Benny-på-riktigt-skrik, som inte är otäckt alls.
Gissar att det har en helt naturlig förklaring, nått litet aggregat som bråkar, om nu sådana finns i en frys. Eller bakom.
Men märkligt ändå.

Ibland inbillar man sig saker helt enkelt, som igår när jag skulle somna och fick för mig att det smög runt en katt i sovrummet. Jag har mega mega fobi för katter och dessa onda ting är min värsta mardröm. Faktiskt.
Vilket inte är helt lätt alltid när man bor ute på landet i en by endast med villor och barnfamiljer och alla verkar vilja ha katt som husdjur.
Förra sommaren kom det faktiskt in en katt i huset genom altandörren, och det var det jag låg och tänkte på igår, att har det gjort det en gång kan det ju hända igen.
Hade jag haft den där dörren öppen något under dagen? Kanske den kom in när jag hämtade posten?

Nu fanns det ju ingen katt. Så klart. Denna gången.

Tänker att jag borde ta tag i den där fobin nån gång, men inte just idag, eller imorgon.
Eller ens detta året.

Det var nog det jag ville säga idag.
För övrigt har min favvo tidning förgyllt min brevlåda idag och kommer nu förgylla resten av min kväll.

Lovely!